Månad: mars 2019

ZOMBIE, ORMAR & FÖDELSEDAGSFIRANDE

Om det är något jag lärt mig den senaste veckan så är det att inte flyga med rejäl förkylning i kroppen. Det påfrestade kroppen rejält och skruvade upp nivån till bihåleinflammation… Det i ett stadie av att inte kunnat sova på 42 timmar (hemresan, tid innan och efter – man kan ju liksom inte gå och lägga sig närsom när man har barn) plus 7 timmars jetlag, plus trötta barn… Blev en liten utmaning. Ni vet känslan av att komma hem pigg och pepp efter en semester? Jag (vi) har känt mig som en genomsjuk och utbränd zombie veckans första fem dagar. Hehe. Barnen mår dock väldigt mycket bättre och våra sömntider har blivit sundare för varje dag (Första dagen hemma kämpade vi oss plågsamt för att hålla oss vakna till 16.30 och vaknade pigga vid 03.00). Mitt huvud har uppenbart känt sig disorienterat, för första natten vaknade jag kallsvettig och helt övertygad om att jag blivit lämnad ensam utomhus att sova i en säng i den becksvarta natten på Bali och att det var ormar bredvid. Jag var utom mig av rädsla. Så jag skrek allt jag kunde efter mina svärföräldrar (?) Och därefter Simon (som sov för djupt för att svara de första ropen) som till slut svarade förvirrat. Jag frågade då desperat vart vi var och om det var ormar här. Han svarade tillbaka lika yr att han inte visste. Det tog oss en stund att i mörkret känna oss omkring för att förstå att vi sov hemma i vår säng i Sverige. Jepp, jetlaggen har varit påtaglig…

Trots tuff start hemma så har vi börjat komma tillbaka till rutiner och njuter så av vårsolen- herregud så mycket som kommer till liv med den. Jonathan har börjat förskola igen (han går 15 timmar i veckan) och jag har försökt besegra berget av tvätt, lagret av två månaders damm och den dunkande huvudvärken av svullna bihålor.

På söndag ska vi fira J som fyller 4 (!) Och har förenklat så mycket som möjligt genom att catera maten vi ska äta. Jag har en liten benägenhet att bli lite väl ambitiös när vi ska bjuda till fest och att gå all in med mat, städ och fix under småbarnsåren har vi insett lätt kan sluta i kaos… Så nu försöker vi förenkla i den mån det går, speciellt under de perioder då energin är lite lägre. Grymt bra koncept i vår familj! Därmed ska vi ta morgondagen till att fixa det sista och kanske blir ett och annat fönster tvättat trots allt. Men först: sömn!

Just ja, nu har de första omgångarna bröllopsbilder trillat in (Kan inte sluta titta!) Och jag tänkte försöka knåpa ihop ett inlägg till nästa vecka där ni får se och läsa om vår stora dag.? Tills dess – en liten sneak peak…

Taget av min fantastiska vän Deniese Thorvaldsson

ANDRUM ATT VÄXA I & HEJDÅ BALI

Imorgon åker vi hem! Vi har nu varit här i snart två månader, jag och barnen. Simon de två sista veckorna. Alla våra familjmedlemmar och nära vänner i omgångar. Jag har hunnit leda ett större yogaretreat och jag har gift mig med mitt livs kärlek. Igår låg jag och tittade igenom några bilder som jag knäppte dagarna innan vi åkte, där i slutet av januari. Ett på barnen lekandes i snön. Ett på dem lekandes inne och jag kunde inte hjälpa att tycka att de såg så små ut jämfört med nu! Ett på Simon på Norrköpings vackert upplysta hamnbro i den kalla fredagskvällen påväg hem ifrån en middagsdejt, han hade dragit upp jackan till hakan och ser sådär snygg ut som bara han gör. Bara två månader har gått sedan dess, ändå känns det som en livstid har passerat. Så mycket känns annorlunda och förändrat. Positivt och fint. Stort och nästan överväldigande, eller förresten- väldigt överväldigande. Jag vet inte exakt vad som är annorlunda i livet konkret, kan inte sätta fingret på det, men jag stannar i känslan och låter svaren komma när allt har lagt sig.

Så många tankar och känslor har hunnit passera igenom min kropp denna resa. Distansen till vardagen och utrymmet att få leva lite närmare det liv som uppenbart passar min kropp och personlighet så mycket bättre denna årstid har gett mig något stort.

Jag har funderat mycket på vilka relationer jag vill ha i mitt liv och hur jag ska hylla dem på ett mer prioriterat vis (om än med ödmjukhet inför att vi faktiskt är inne i ett av livets mest krävande faser – småbarnsåren).

På hur jag fördelar min tid och hur jag vill använda den. Jag har synat alla dessa läxor som livet slänger åt mig med stressproblematik i vitögat och denna gång försökt att verligen lära mig av dem istället för att bara parera.

Hur enormt stor min och Simons kärlek är, men hur lätt det är att låta den komma i skymundan under just dessa krävande år av vårt föräldraskap. Vår kärlek har sedan start alltid varit påtagligt stor och levande, men med barn i bilden har det varit lättare att låta den kommer längre ner på listan av prioritet. För tre år sedan skrev jag på bloggen att vi resonerade att under dessa år ta ett stort andetag med vår relation och djupdyka ner för att sedan hålla andan under vattnet medan vi kör småbarnstiden och sedan ses på andra sidan, när vi är ute ur den. En slags metafor för att vi helt enkelt skiftar i stort sätt allt fokus från vår relation till att ge kraft till barnen och oss själva som individer för att orka med. Hugedamej så fel vi hade! Varken vår familj eller vi som individer mår bäst av att prioritera bort vår relation för att ge plats åt föräldraskapet. Vi behöver snarare ge mer näring nu om någonsin till vår relation för att kunna odla så mycket kärlek, närhet och ödmjukhet som möjligt att kunna ta utav när kraftdepån sinar. Vi behöver se, höra och respektera varandra och varandras behov nu som mest för att faktiskt komma ut hela ihop på andra sidan och fortfarande vilja välja varandra igen. Det är en supersvår ekvation i vardagen, att ta av tid och energi man ofta inte har för att värna lite extra om varandra med vardagskärlek och inte minst söka gemensam egentid. Att våga be om hjälp med barnvakt. Men jag tänker att om man har det som värdegrund och inställning redan från start så är en stor del av jobbet redan gjort. Det är hur som helst vår inställning numera och det vi jobbar på sedan ett bra tag tillbaka!

Det och så många, många fler insikter och betydelsefulla tankar har kommit till mig dessa veckor. Bali ändå, magiska, läkande och varmhjärtade plats. Tack för att du finns och alltid tar emot oss!

Nu ser jag fram emot att komma hem till den svenska våren, få åka hem till min bästis och dricka te och prata om allt mellan himmel och jord, springa, göra en ordentlig vårrensning i hela huset, pussas med min make (Kan inte få nog av att benämna honom som det!) Och se vad själen har vaskat med sig hem för guld från Bali när allt har fått landa. Men först och främst ser jag fram emot lugn och ro. Vi ska komma in i hemmarutiner, men tempot ska vara lågt och skönt!

Dessvärre blev våra sista dagar kantade här av rejält med förkylningsinfluensa, så nu håller vi tummarna för att vi mår bättre när det är dags för hemfärd!

Hörs hemma i Sverige!

Foto taget av fantastiska Deniese Thorvaldsson och Yogabrallorna kommer från Yogia (annonslänk)

VI HAR GIFT OSS!

Jag sitter uppkrupen i soffan i vårt stora vardagsrum som på vanligt Balinesiskt vis saknar väggar och istället är helt öppen ut mot pool och natur. Magen är full av fjärilar och hjärtat med kärlek. Igår gifte vi oss här på Bali. Igår blev jag fru Strömberg. Med blommor i mitt hår och sand mellan våra tår. Och jag försöker hitta ord, försöker omvandla alla de mäktiga känslor som just nu präglar varenda cell i min kropp. Men utan resultat. Det är än så länge för stort för att ta in, för överväldigande för att kunna definera. Vårt bröllop blev som en dröm. Nej förresten, större än vi kunnat drömma om. Vilken dag. Åh, vilken dag! Allt föll på plats, precis så som det var menat.

Stort tack till er alla som gratulerat oss, vi känner en sådan enorm tacksamhet!

Och såklart vill jag dela med mig av allt och av bilder i mängder. Jag vill berätta om vår fantastiska dag på stranden, vår magiska vigselcermoni som involverade två helt enastående kvinnor varav den ena gav oss en spirituell välsignelse och den andra firade vår kärlek på ett helt makalöst fint sätt. Jag vill berätta om vår bröllopsfest, mat och dryck. Om tankar kring både planering och den stora dagen. Det kommer. Nu vill jag låta alla känslor få landa i min själ och intrycken få ramas in som minnen i mitt hjärta. Vi har fortfarande en hel vecka kvar på Bali hela familjen och nu vill jag njuta av den så mycket som det bara går.

Så därav tar jag en paus från sociala medier och återkommer när jag är tillbaka i Sverige. Och då, då ska vi prata bröllop!

Just ja, på ett par dagar har vi sålt slut på höstens hälsoretreat i skärgårdens alla 24 platser – HERREGUD SÅ HÄFTIGT!!! Ni är bäst och jag längtar så efter att få träffa er alla!

Stor kram till er. Nu ska här sovas tidigt, gå barfota i sanden, badas, mysas, yogas och dricka kokosnötter. Imorgon ska jag och Simon checka in på ett hotell ensamma här på stranden och bara njuta av varandras närvaro i ett dygn. Så hörs vi om en dryg vecka!❤ Puss

Foto 1: Helena Killiander

Foto 2 + 3: Deniese Thorvaldsson