senaste inläggen

ANDRUM ATT VÄXA I & HEJDÅ BALI

Imorgon åker vi hem! Vi har nu varit här i snart två månader, jag och barnen. Simon de två sista veckorna. Alla våra familjmedlemmar och nära vänner i omgångar. Jag har hunnit leda ett större yogaretreat och jag har gift mig med mitt livs kärlek. Igår låg jag och tittade igenom några bilder som jag knäppte dagarna innan vi åkte, där i slutet av januari. Ett på barnen lekandes i snön. Ett på dem lekandes inne och jag kunde inte hjälpa att tycka att de såg så små ut jämfört med nu! Ett på Simon på Norrköpings vackert upplysta hamnbro i den kalla fredagskvällen påväg hem ifrån en middagsdejt, han hade dragit upp jackan till hakan och ser sådär snygg ut som bara han gör. Bara två månader har gått sedan dess, ändå känns det som en livstid har passerat. Så mycket känns annorlunda och förändrat. Positivt och fint. Stort och nästan överväldigande, eller förresten- väldigt överväldigande. Jag vet inte exakt vad som är annorlunda i livet konkret, kan inte sätta fingret på det, men jag stannar i känslan och låter svaren komma när allt har lagt sig.

Så många tankar och känslor har hunnit passera igenom min kropp denna resa. Distansen till vardagen och utrymmet att få leva lite närmare det liv som uppenbart passar min kropp och personlighet så mycket bättre denna årstid har gett mig något stort.

Jag har funderat mycket på vilka relationer jag vill ha i mitt liv och hur jag ska hylla dem på ett mer prioriterat vis (om än med ödmjukhet inför att vi faktiskt är inne i ett av livets mest krävande faser – småbarnsåren).

På hur jag fördelar min tid och hur jag vill använda den. Jag har synat alla dessa läxor som livet slänger åt mig med stressproblematik i vitögat och denna gång försökt att verligen lära mig av dem istället för att bara parera.

Hur enormt stor min och Simons kärlek är, men hur lätt det är att låta den komma i skymundan under just dessa krävande år av vårt föräldraskap. Vår kärlek har sedan start alltid varit påtagligt stor och levande, men med barn i bilden har det varit lättare att låta den kommer längre ner på listan av prioritet. För tre år sedan skrev jag på bloggen att vi resonerade att under dessa år ta ett stort andetag med vår relation och djupdyka ner för att sedan hålla andan under vattnet medan vi kör småbarnstiden och sedan ses på andra sidan, när vi är ute ur den. En slags metafor för att vi helt enkelt skiftar i stort sätt allt fokus från vår relation till att ge kraft till barnen och oss själva som individer för att orka med. Hugedamej så fel vi hade! Varken vår familj eller vi som individer mår bäst av att prioritera bort vår relation för att ge plats åt föräldraskapet. Vi behöver snarare ge mer näring nu om någonsin till vår relation för att kunna odla så mycket kärlek, närhet och ödmjukhet som möjligt att kunna ta utav när kraftdepån sinar. Vi behöver se, höra och respektera varandra och varandras behov nu som mest för att faktiskt komma ut hela ihop på andra sidan och fortfarande vilja välja varandra igen. Det är en supersvår ekvation i vardagen, att ta av tid och energi man ofta inte har för att värna lite extra om varandra med vardagskärlek och inte minst söka gemensam egentid. Att våga be om hjälp med barnvakt. Men jag tänker att om man har det som värdegrund och inställning redan från start så är en stor del av jobbet redan gjort. Det är hur som helst vår inställning numera och det vi jobbar på sedan ett bra tag tillbaka!

Det och så många, många fler insikter och betydelsefulla tankar har kommit till mig dessa veckor. Bali ändå, magiska, läkande och varmhjärtade plats. Tack för att du finns och alltid tar emot oss!

Nu ser jag fram emot att komma hem till den svenska våren, få åka hem till min bästis och dricka te och prata om allt mellan himmel och jord, springa, göra en ordentlig vårrensning i hela huset, pussas med min make (Kan inte få nog av att benämna honom som det!) Och se vad själen har vaskat med sig hem för guld från Bali när allt har fått landa. Men först och främst ser jag fram emot lugn och ro. Vi ska komma in i hemmarutiner, men tempot ska vara lågt och skönt!

Dessvärre blev våra sista dagar kantade här av rejält med förkylningsinfluensa, så nu håller vi tummarna för att vi mår bättre när det är dags för hemfärd!

Hörs hemma i Sverige!

Foto taget av fantastiska Deniese Thorvaldsson och Yogabrallorna kommer från Yogia (annonslänk)

VI HAR GIFT OSS!

Jag sitter uppkrupen i soffan i vårt stora vardagsrum som på vanligt Balinesiskt vis saknar väggar och istället är helt öppen ut mot pool och natur. Magen är full av fjärilar och hjärtat med kärlek. Igår gifte vi oss här på Bali. Igår blev jag fru Strömberg. Med blommor i mitt hår och sand mellan våra tår. Och jag försöker hitta ord, försöker omvandla alla de mäktiga känslor som just nu präglar varenda cell i min kropp. Men utan resultat. Det är än så länge för stort för att ta in, för överväldigande för att kunna definera. Vårt bröllop blev som en dröm. Nej förresten, större än vi kunnat drömma om. Vilken dag. Åh, vilken dag! Allt föll på plats, precis så som det var menat.

Stort tack till er alla som gratulerat oss, vi känner en sådan enorm tacksamhet!

Och såklart vill jag dela med mig av allt och av bilder i mängder. Jag vill berätta om vår fantastiska dag på stranden, vår magiska vigselcermoni som involverade två helt enastående kvinnor varav den ena gav oss en spirituell välsignelse och den andra firade vår kärlek på ett helt makalöst fint sätt. Jag vill berätta om vår bröllopsfest, mat och dryck. Om tankar kring både planering och den stora dagen. Det kommer. Nu vill jag låta alla känslor få landa i min själ och intrycken få ramas in som minnen i mitt hjärta. Vi har fortfarande en hel vecka kvar på Bali hela familjen och nu vill jag njuta av den så mycket som det bara går.

Så därav tar jag en paus från sociala medier och återkommer när jag är tillbaka i Sverige. Och då, då ska vi prata bröllop!

Just ja, på ett par dagar har vi sålt slut på höstens hälsoretreat i skärgårdens alla 24 platser – HERREGUD SÅ HÄFTIGT!!! Ni är bäst och jag längtar så efter att få träffa er alla!

Stor kram till er. Nu ska här sovas tidigt, gå barfota i sanden, badas, mysas, yogas och dricka kokosnötter. Imorgon ska jag och Simon checka in på ett hotell ensamma här på stranden och bara njuta av varandras närvaro i ett dygn. Så hörs vi om en dryg vecka!❤ Puss

Foto 1: Helena Killiander

Foto 2 + 3: Deniese Thorvaldsson

SISTA DAGEN SOM OGIFT

Med ett huvud som är överkokt av alla beslut som kommer med ett bröllop och en mage full med fjärilar så ska jag äntligen krypa ner. Denna vecka har gått åt till allt det sista som ska planeras, beställas och bokas. Pjuh! Igår flög min underbara vän Anna in från Australien, vi möttes för sju år sedan när vi bodde ihop i Costa Rica och har försökt besöka varandra så ofta det gått trots att vi kommer från olika länder. En av nackdelen med att de flesta av mina närmaste vänner inte bor i Sverige… Hur som helst så var hon med under den perioden av mitt liv när Simon och jag gick från att vara nära vänner till att faktiskt inleda vår kärlekshistoria. Hon berättade idag hur hon minns att hon förstod att grejen vi hade på gång var seriös då jag där i vårt hem i Playa Jacó allt oftare började skippa surf och sena utgångar för att istället ligga hemma i sängen och skypa med Simon i timtal varje dag. Imorgon ska hon vara min brudtärna, åh!

Idag har jag, Anna och bästa Deniese varit och testat tårtor. Jag har ju redan testat en gång men det klaffade inte helt, nu känns det helt rätt. Vi testade tre stycken och de andra hade så kul åt hur jag i vanlig ordning så ljudligt och synligt njuter av god mat när jag äter. Det slutade med att vi valde alla tre sorterna. I totalt sex exemplar, hehe!

Sedan mötte vi upp vår videograf och ytterligare en fotograf för planering som är här för Bröllopsguiden och gör ett reportage, och ska filma och fota oss på vår dag. Supermysiga tjejer! Vi tog en smoothie och kokosnöt på strandcaféet, och efter så la vi oss där med en skål nachos och guacamole och bara pratade. Jag försöker verkligen lugna ner mitt spinnande huvud som är fullt av planeringsmoment och försöker nu andas djupt med magen och göra saker som grundar mig. Jag vill vara närvarande imorgon och njuta så mycket det bara går. Innan vi gick hem överraskade Anna med att göra pedikyr och manikyr. Så himla mysig dag och nu är det så nära. Galet nära! Tänk, imorgon gifter jag mig med min bästa vän! Det blonda yrvädret som har vetat “världens bästa” i mina mobilkontakter sedan vi var 13 år gamla då jag gick och drömde om honom och att en dag få gifta mig med honom. Äntligen!

Stressiga bröllopsfixardagar kräver rawfood bollar i mängder, det är sedan gammalt..❤