senaste inläggen

ATT SLUTA AMMA

Det här med amning ändå. Det måste utan tvekan vara ett av de mest känsloladdade ämnen som existerar idag, skevt nog. Själv har jag verkligen aldrig förstått mig på hur människor kan ha en åsikt om en annan ammande kvinna. Varken det handlar lämplighetsgraden i hur avklätt hon ammar eller platsen hon ammar på, för att inte tala om hur länge hon väljer att amma sitt barn – för gud förbjude om hon väljer att avstå helt eller ger upp för fort, för att inte tala om hon ammar sitt barn “orimligt” länge! Jag blir trött bara jag tänker på alla korkade fördömningar och pekpinnar om vad som är rätt, lagom och lämpligt. Precis som med allt annat tänker jag att var och en bör ges utrymme att på egen hand utforska vad som passar och känns bäst för en själv. Moderskapet är svårt nog som det är med alla befintliga prestationskrav, vi behöver inte hitta på nya!

Jag tänker kort och gott att amning måste få vara en ytterst individuell och respekterad del av moderskapet som ingen annan har med att göra, där mamman i fråga bör få ges en fullständigt personlig chans att upptäcka dess betydelse och fungerbarhet.

Själv har jag njutit av att kunna amma både Jonathan och Vivianna och känt en ödmjuk tacksamhet inför att jag aldrig har behövt kämpa. Jag har haft tur och för mig har det alltid känts bra, vilket är en ynnest då det har betytt mycket för mig. Både för vår relation men också för att jag tror att sammansättning av näringsämnen är oslagbar. Och personligen är jag övertygad om att mjölken faktiskt innehåller rejält med näringsämnen bra mycket längre än vad man gärna vill tro. Jonathan ammade jag fram till några månader innan Vivianna kom, då kändes det som om vi var färdiga och det var en härlig känsla fylld med tacksamhet. Precis som med honom så gick det lika bra från start att amma Vivianna, hon är nu 14 månader och för några månader sedan slutade jag nattamma för att få sova på nätterna, men fortsatte delamma morgon, dag och kväll. Men sömnen blev aldrig bättre och hon hade svårt att förstå att vi inte kunde amma natt när vi gjorde det andra tider på dygnet. Vilket har lett till att vi båda är små vrak dagtid och ett beslut om att sluta amma helt landade. Egentligen hade jag gärna forsatt amma för att jag tycker det är så mysigt och jag tror starkt på den betydelse det har för just oss, men här var jag tvungen att avväga vad som var viktigast. Och i detta fall väger förhoppningen om bättre sömn och därmed en piggare, gladare och mer tålamodig mamma över. Såklart fick jag hejarop från människor i min närhet, både de som stöttar mitt beslut för att det är det rätta för mig (heja er, ni har fattat grejen!). Men också de som hejar på för att det skulle finnas en viss lämplighet i hur länge man ska amma och drar resonemanget “att amma fjorton månader är väl ändå onödigt länge” – till dessa brukar jag svara med att jag gärna hade ammat fjorton månader till om det hade känts bra. För jag tycker att amning ska vara ett heligt och respektfyllt val endast påverkat av mamman själv! Det är vackert och helt fantastiskt. Punkt. Ibland kan eller vill man inte av personlig anledning, lika fantastisk som mamma är man för det. Punkt. Och man ska för tusan få amma precis så länge som det känns bra för mamma och barn – utan någon annans synpunkter. Punkt.

Hur som helst så har vi då alltså slutat amma helt sedan i söndags. Vilket mottogs med ledsamhet och ilska från hennes håll. Och resulterade i två nätter utan någon som helst sömn. Vilket såklart inte är konstigt då hennes mest naturliga närhetsbehov blev inte bemött, istället har jag haft henne nära mig, pussat och kramat så fort hon har önskat. Och nu, inför fjärde natten så somnade hon lugnt och sov sig igenom en hel natt. EN HEL NATT! Detta har alltså inte hänt på fjorton månader. Och då skedde det väl egentligen bara några enstaka gånger då Jonathan precis lärde sig sova en hel natt innan hans lillasyster kom och tog vid. Förstår ni glädjen?! Förhoppningsvis håller det i sig!

Nu tar vi snart helg och jag sociala media- detoxar fram till måndag. Då ses vi igen! Stor kram!


Vår lilla Vivianna som nu känns så stor! Foton är tagna av världen bästa Deniese Thorvaldsson.

VEGANSK BEARNAISESÅS (ÄGG- & MEJERIFRI)

VEGANSK BEARNAISESÅS (ÄGG- & MEJERIFRI)

Efter en skön helg är barnen och jag är hemma och måndagsmyser ihop! Och medan den ena sover och den andra ser på barnprogram så tänkte jag bjussa på vad som känns som ett storslaget recept (åtminstonde enormt efterlängtat av många) – nämligen vegansk och därmed ägg- och mjölkfri bearnaisesås! När jag fick till receptet i helgen så hoppade jag jämfota och vår kära treåring (som älskar bearnaise) sa glatt “gud vad gott mamma, denna får verkligen tummen upp“. Och med ena handens tumme högt upp i luften tog han mer med den andra.

Den är SÅ god och SÅ enkel att göra. Jag använder neutral rapsolja för att få en mer neutral smak, men du kan även göra det ännu hälsosammare genom att byta ut rapsoljan till olivolja. Den kommer då få en lite mer oliv:ig smak bara. Hoppas den ska smaka! Nu väntar strax lekparken.

VEGANSK BEARNAISESÅS
1/2 dl spad från kikärtor
2 tsk vitvinsvinäger
en nypa mald gurkmeja (för färgens skull)
1/2 tsk salt
1/4 tsk svartpeppar
2 dl neutral rapsolja (Garant har en bra ekologisk)
2 msk färsk persilja
1 msk torkad dragon

Se till att alla ingredienser har samma temperatur, dvs om något står i kylskåpet så tar du fram det  i god tid så att det hinner få rumstemperatur.

Ta fram en stavmixer och en skål med högkant (gärna den mixerskål som tillhör mixern). Häll i och mixa ihop kikärtsspad med vitvinsvinägern, salt och svartpeppar. Tillsätt sedan rapsoljan i en tunn stråle under fortsatt mixning, till en slät och fluffig konsistens. Hacka då upp persilja och dragonen och lägg i såsen. Fortsätt mixa i någon minut och voila! Hur enkelt som helst och hur goooott som helst!

POWER-TORSDAG

Denna höst har kommit att bli en enormt viktig tid av återhämtning och utveckling. På ett naturligt sätt har det fallit sig som nästa steg på min hälsoresa. För ett par år sedan kändes hälsosam mat eller blotta tanken på grönsaker utöver typ gurka och tomat främmande och ytterst avlägsen, idag är det min vardag. Nu står stresshantering och hållbara rutiner av återhämtning på “schemat”. Jag är en driven och kreativ tjej och mamma, med ambitiösa visioner och mer energi än ett fotbollslag – och ibland krockar vardagen. Tack vare yogan har jag överlevt under dessa 3,5 år med min personlighet av att vara en entrepenör-mamma, men nu känner jag hur jag tar ett megastort kliv på min inre resa. Nu går jag från att lära mig “överleva” till att förstå och respektera mina gränser och energitank, samt skapa en verktygslåda av återhämtning som optimerar min kraft. Jag har hela tiden känt av stressproblematiken, nu som först är jag redo att bemöta och förändra den. Min strategi de senaste månaderna har blivit att verkligen syna mina värderingar och framförallt prioriteringar. Jag har skalat bort åtaganden och lagt fokus på att vara en närvarande mamma och bara ge plats för saker och möten som ger mig energi. Mycket yoga, löpturer, promenader, aktiv övning av självmedkänsla och att vara lyhörd gentemot mig själv. Och framförallt har jag jobbat med att stärka min disciplin för att  skapa nya rutiner och vanor, en spännande resa som jag hoppas kunna berätta mer om snart.

Hur som helst så var idag en typisk sådan dag som har stärkt mig med energi! Jag började med en underbar brunch med två riktiga enerknippen till tjejer med lika stort hälsointresse som mitt eget. Vi pratade non-stop i tre timmar, så himla kul när man känner hur man synkar och tiden känns för knapp för att täcka alla samtalsämnen. Vi körde knytis där alla tog med ett par saker var till brumchen och resultatet blev en buffé av växtbaserade godsaker! Just att köra knytis har jag snöat in mig på, så himla smart! Därifrån blev det raka spåret till mina morföräldrars gård, där barnen och jag hängde i ett par timmar. Jonathan körde traktor och tog upp de sista morötterna för i år!

Vid fem-snåret lämnade jag av barnen hemma med Simon och styrde in mot stan och yogastudion för en skön yin-klass. Kroppen behövde sträckas ut rejält och andningen fördjupas! Nu har Vivianna och jag myst i soffan, imorgon blir en lugn dag hemma. Eller i skogen, Jonathan får avgöra! Hoppas att ni har haft en bra dag!